Höstlövsmassakern

Tänk dig en liten trevlig park. Hösten har kommit och marken börjar täckas av löv i klara färger. Du går och sparkar i löven och tänker ”det är så här hösten ska vara”. Plötsligt hör du ett ljud. Det är en gräsklippare som far fram. Den hackar sönder alla löv. Kvar blir bara en brandgul sörja. Det här återkommer flera gånger per vecka när träden fäller som mest löv. På nåt sätt har Stockholms Stad fått för sig att alla höstlöv ska hackas sönder. Kanske för att de ska förmultna bättre, kanske för att de ska ta mindre plats så att de inte behöver samla upp dem. Hursomhelst förtar det en del av hösten. Hela poängen är ju att gå och sparka i löv! Apropå höst så är det nog dags för vinter nu. Jag är glad att vi har haft det så milt in i mitten på november, men nu är det dags för kylan. SMHI säger att det vänder i morgon eftermiddag. Då ska det vara 4 grader, och sen blir det ungefär nollgradigt resten av veckan. Dags för en varmare jacka, alltså. Häromdagen slöade jag framför tv:n och såg ett avsnitt av den amerikanska serien ”Sjunde himlen”. Det var ett avsnitt om främlingsfientlighet som försökte lite för mycket. Handlingen var ungefär så här: En ny familj flyttar in i villaområdet lagom när det ska vara fest i kvarteret. Alla grannar tackar nej till festen, eftersom de tror att den nyinflyttade familjen Dupree är fransmän. Och amerikaner gillar inte fransmän, eftersom de var emot kriget mot Irak. I själva verket är familjen Dupree muslimer, och famljen som anordnar festen tror att det är därför som ingen vill komma. En liten kille undrar då ”Hur kan man ha fördomar mot nån man inte känner?”. Det är väl just det som är grejen? Man har ju fördomar eftersom man inte kan tillräckligt mycket om nåt. Nåväl, när pappan i den goda familjen upptäcker missförståndet kallar han till grannmöte. Han håller ett fint tal om hur dumma grannarna är och förklarar att familjen Dupree inte alls är fransmän – utan muslimer. Den nyheten gör inte grannarna nöjdare, och mötet slutar utan att man egentligen kommit nån vart. Nåväl, kvällen kommer och det är dags för fest. Det är bara den goda famlijen och familjen Dupree som dyker upp. Tills helt plötsligt då det ringer på dörren. Alla grannarna har unisont dykt upp och invaderar trädgården. Och alla blir så lyckliga. Jag vet att producenterna vill väl, men det är en så oerhört förenklad bild att det inte blir trovärdigt. Men om det hjälper så kanske jag skulle prova på min pappa.