Håkan och Bob
Jag har alltid tyckt att omslaget till Håkan Hellströms platta ”Det är så jag säger det” har sett konstigt ut på nåt vis. Det är nåt som inte har stämt. Och så häromdagen när jag stod och bläddrade bland skivorna på Mega så fattade jag varför. Det är en kopia av omslaget till Bob Dylans album ”The Times They Are A-Changin” (både framsida och baksida). Fast omslaget till Bob Dylans album är såklart snyggare, mer vältypograferat. 
Det var en rätt duktig rip-off faktiskt. Men jag gillar att Håkans omslag har orange text. Men sämre typat är det ju helt klart.
Det är det orangea som räddar det, annars hade det blivit rätt trist.
Snyggare, och bättre! Men annars finns det ju tusentals plattor från 65-70 som ser typ sådär. Lite mer färg kanske, men samma upplägg!
Nu tar du allt i lite!
Oj, spännande! Jag tycker att Håkans omslag är snyggt, riktigt snyggt. Speciellt den lilla kille, som liksom föreställer en miniHåkan.
Är det därför han är med? Jag har inte förstått varför lillkillen står där.
Jovisst, ser du! Det är min tolkning att han föreställer Håkan som liten kille. De har ju likadana kläder, han har ju t.o.m. håkan-hatten på sig! Han skriver många låtar om sina minnen, Gullbergs kaj liksom, där han har vuxit upp.
Så borde det vara. Men hade Håkan hatt när han var liten?
haha! :o) Det skulle faktiskt inte förvåna mig. Jag tror hatten följt honom genom åren.