Håkan spelade för oss
Foto: Erle Strøm (Under Creative Commons) I går spelade Håkan Hellström på Scandinavium, och jag var där. Tillsammans med drygt 6.000 andra. Det var min första riktiga Håkan-spelning, och det var verkligen en höjdare. Jag hade inte lyssnat in mig på nya skivan, men det gjorde verkligen ingenting. Han blandade friskt med både gamla och nya låtar. Dessutom var hela showen, som höll på i över två timmar, mycket välgjord, speciellt ljussättningen. Det var snyggt, svängigt och personligt. Tyvärr hade jag inte plats bredvid Anton, Marcus och Elin som också var där, så jag hamnade mellan en brevbärare från Kalmar och en tjej som gav intryck av att vara frireligiös och utan taktkänsla. Brevbäraren sippade vin och berättade att han spelat Håkans nya album konstant i postbilen i två veckor. Han undrade om jag var nykter, sen om jag var absolutist och eftersom jag svarade ja så började han genast ursäkta sig och säga att han inte drack mycket alls. Jag brydde mig inte särskilt mycket, men lite konstigt är det ju att åka på konsert med ens största idol och inte ha alla sinnen på helspänn. Summa summarum: En fantastisk spelning. Efteråt drog vi ut på det vanliga letandet efter ett café och avslutade kvällen på Café Garbo.
Intryck av att vara frireligiös skriver du. Hur menar du då?
Jag kan nog inte förklara det. Det var mest en känsla. Men hon verkade mer intresserad av publiken än av Håkan, och osäker på hela situationen. Det var nån kulturkrock där som jag i min fördomsfulla enfald kopplade till att hon var frireligiös.
Ja, det var väl rätt så fördomsfullt. Det är rätt konstigt att det ska vara ok att göra sådana generaliseringar om frikyrkliga. Och speciellt med tanke på att du faktiskt känner mig! Man skulle troligtvis – och med rätta! – tänka två vändor till innan man skrev något liknande om exempelvis en muslim.
Jag håller helt med. Och jag känner dessutom andra som är frireligiösa förutom dig. Men hon kanske var kristen. Det får vi aldrig veta.