Söndag 25/9

Återigen är det fullt av sopor i huset. Det verkar som att våra sopnedkast är underdimensionerade och det som inte får plats har samlats i en driva på golvet den här helgen. Häromveckan stod det mänger av elektronikgrejer i gången utanför grovsoprummet, så man börjar bli van. Över till något trevligare. I går var det fest hos Annica med efterrättsbuffé. Lite mer uppstyrt den här gången, så att alla inte hade med sig samma efterrätt. Men kladdkaka fick vi i alla fall. Väldigt trevligt var det och vi spelade TP till två på natten. Och vi kom inte sist. Det var också en hej då-fest till Kenneth som flyttar till Sri Lanka i dag och ska jobba där i två år. Det blir lite tråkigare utan honom, men då får man en chans att åka till Sri Lanka och hälsa på. Dessutom har Fredrik åkt till Kina för att vara volontär där. Det ska bli kul att höra hur det går för honom. Jag kom över Jamie Cullums nya album i helgen. Lite kul eftersom det inte har släppts än. Dessvärre verkar det vara lite tråkigare än hans förra. Jag saknar livekänslan från Twentysomething, där låtarna spelades in i en tagning och inte mixades ihop som de har gjort nu. Å andra sidan är det ju alltid kul med multiinstrumentalister, så det är kul att han spelar fler instrument på den här plattan. Men jag saknar pianot här och var. Jag har inte riktigt lyssnat igenom den än, så jag hoppas att den tar sig. Till sist: Jag såg nya svenska serien Medicinmannen på TV4 i dag. Varför är svenska serier så dåliga? Jag tror att det beror på att de inte har nån stämning. Färgsättningen är helt bortglömd och ljussättningen är så dålig att det vi ser inte förmedlar nån känsla.