Fredag 19/11

Idag var jag in på Camillas på lunchen. Jag ville ha nåt snabbt, och då finns det bara två eller kanske tre alternativ att välja på, och eftersom baguetterna med potatissallad och rostbiff var slut, fick det bli en köttbullsmacka (det kunde ha gått med en räksmörgås också). Andrea, som stod vid kassan, frågade om jag ville ha en köttbullsmacka. Visst ville jag det. Sedan undrade hon om jag har en bror. – Ja, svarade jag. – Som är väldigt lik dig? fortsatte hon. – Ja. (Folk förväxlar oss ofta.) – Ja, för han brukar alltid beställa Vesuvio. Men man vet aldrig vem det är som kommer in. Jag var väldigt nära att säga ”Men det är ju också jag” men hindrade mig i sista stund. Jag tyckte faktiskt att det var lite pinsamt…