Det första jag la märke till med nya kameran var att den är mycket mjukare än mina gamla D300s. Och då tänker jag på hur den funkar mekaniskt och tekniskt. Det känns som att spegeln fälls upp mjukare i D500, jämfört med D300s där det är ett mycket hårdare ljud. Att den dessutom är lättare bidrar säkert till känslan.
Även bilderna känns mjukare på något vis, även om det inte brukar vara något positivt när man pratar om bilder i dag. I det här fallet ser jag det som något positivt, och det beror mest på att bilderna känns mer naturliga. Rent tekniskt handlar det nog om ett bredare dynamiskt omfång, vilket borde vara naturligt med tanke på att det skiljer ganska många år mellan sensorerna i de olika kamerorna.
När det gäller mobilappen är den både bra och dålig. Att överföra bilder från kameran till telefonen funkar smidigt och automatiskt. Bilderna hamnar dock direkt i telefonens bildbibliotek, så den funktionen ska jag nog stänga av. Under en fotografering kan jag ju ta tusen bilder, och det känns inte rimligt att alla de ska hamna i telefonen. Man kan välja mellan att föra över originalbilden eller en version på två megapixel, och en så lågupplöst bild känns inte heller intressant.
En annan funktion i appen är att man kan använda telefonen som en fjärrkontroll till kameran, och se live vad som syns genom objektivet. Tyvärr kan man inte ändra kamerans inställningar i appen, utan bara se värdena för till exempel slutartid och bländare. Det känns som en stor brist – hoppas att det ändras i en framtida uppdatering. Systemet är ju ännu ganska nytt och jag kan bara hoppas att Nikon utvecklar det på ett bra sätt.
Det enda dåliga som jag hittills har upptäckt med själva kameran är att synksladden sitter väldigt dåligt i uttaget. Synksladd använder man till studioblixtar för att de helt enkelt ska utlösas när man tar bilden. Tyvärr lossnar kabeln hela tiden vilket är väldigt irriterande.
Det var intrycken så här långt, får se hur det känns när jag har tagit lite fler bilder.