Bilden är från när jag bodde i Stockholm och jobbade på UNF. Vi är på personalsamling på Saxenborg i Dalarna.
Kollar igenom bilder på Flickr och inser plötsligt att jag saknar UNF-tiden. Den där tiden när vi var ett gäng väl sammansvetsade vänner hemma i Köping som hittade på allt möjligt ihop. Jag vet inte var jag hade varit i dag utan UNF. Så mycket som jag har upplevt som jag annars skulle ha gått miste om. Mina bästa vänner när jag växte upp. Det var alltid något på gång, nästan varje helg var det kurs eller läger eller nåt annat kul. Vi arrangerade discon, lussevakor, festivaler och massor av annat.
Med UNF åkte jag på min första utlandsresa, jag reste över hela landet och fick kompisar lite varstans. Jag saknar lägren, kongresserna, att vara ute en hel vecka med fantastiska människor.
Min demokratiskolning fick jag där. Jag vet inte hur många styrelser jag har suttit med i. Jag blev oftast sekreterare. Det var något som jag kunde vara bra på. Jag och en kompis hade till och med en egen barngrupp. Det var både kul och jobbigt, och väldigt utvecklande.
I UNF fick jag utveckla mitt intresse för formgivning, det som sen blev mitt yrke. Jag kom in på teaterbanan och producerade några föreställningar innan jag flyttade från stan. Min första kyss, om än med en tjej.
Sen flyttade jag från stan för att plugga och då väntade någonting helt nytt.