Jag tycker om språk. Främst är det svenska och engelska som intresserar mig, och som jag själv tycker att jag är ganska bra på, men jag är också intresserad av språk generellt. Nyligen läste jag Mikael Parkvalls bok ”Lagom finns bara i Sverige – och andra myter om språk”.
Det var mycket intressant läsning. Jag blir ofta trött på att folk säger ”engelska är ett mycket rikare språk än svenska” och ”det finns fler synonymer på engelska”. Jag hävdar att de har fel, och jag tror också att de flesta som säger det inte skulle klara att enbart prata engelska under en helt vanlig dag. Det skulle i alla fall jag ha svårt att göra.
En vanlig vanföreställning, som Mikael Parkvall tar upp i sin bok, är att folk tror att svenska är ett sånt litet språk. Det är svårt att säga hur många språk det finns i världen, eftersom det är en definitionsfråga. Vad är till exempel ett språk, och vad är en dialekt? Men i boken utgår Parkvall från att det finns 6.000 språk i världen. Av dem är det mindre än 100 som har fler modersmålstalare än svenskan. Vidare skriver han så här:
”I hela världen finns det 17 språk på vilka det trycks fler tidningar än svenska, 13 som det spelas in mer film på, 11 som har en större bokproduktion och lika många med en större webbnärvaro (den svenskspråkiga versionen av Wikipedia är i skrivande stund den elfte största). Det finns 22 språk som är officiella i mer än ett land, och svenska är ett av dem (Sverige och Finland). Om vi räknar hur mycket pengar det så att säga finns i ryggen på varje språk (den samlade BNP:n i de länder där språket i fråga är officiellt), är det bara 13 språk som är större.”
Svenska är inte så litet trots allt.