Göteborgs-Posten har intervjuat Eritreas ambassadör Yonas Manna, som bekräftar att den svenske journalisten Dawit Isaak inte kommer att släppas inom den närmsta framtiden. Manna hävdar att läget i landet måste stabiliseras först, och innan dess släpps ingen ur fängelse av dem som fängslades 2001. Landet är en diktatur som leds av presidenten Isaias Afewerki, som också är ledare för landets enda tillåtna parti. Ambassadören verkar helt oförstående till kritiken mot att journalister och regimkritiker fängslats, och i GP-artikeln står det bland annat så här: På frågan om hur demokratin mår i Eritrea – nationella val äger inte rum och makten är centrerad till den forne frihetsledaren, president Isaias Afewerki – svarar Yonas Manna att landet visst har demokrati. Måhända en egen form av demokrati, men ändock demokrati. Anledningen till att Eritrea inte har nationella val är, enligt Yonas Manna, att det är så krångligt eftersom så många av landets medborgare (300 000) är stationerade långt ifrån sina hem för att vaka över den utsatta eritreanska gränsen. Yannas tycker inte heller att det är konstigt att ingen rättegång har hållits, utan det måste också vänta tills läget i landet har stabiliserats. Ett påtryckningsmedel som inte har använts än är möjligheten att dra in biståndet till Eritrea. Ambassadören menar att det vore fel att utöva utpressning på det sättet. Ta ert bistånd och stick! Det är dålig politik. Sverige försökte via Alf Svensson utöva utpressning mot oss 1994, det var så dumt. Det kanske fungerar mot andra länder, inte vet jag. Det andas kolonialism för mig. Det är oerhört vulgärt att hota på det sättet. […] Tack gode gud för att vi inte är beroende av internationell hjälp. Om de nu inte ens är beroende av internationell hjälp, varför får de då bistånd? Självklart borde Sverige och övriga EU diskutera indraget bistånd, men man måste också ta i beaktande att det kanske drabbar de som redan är mest utsatta. GP skriver också att en namnlista som över 200 svenska riksdagspolitiker skrivit på har överlämnats. Jag undrar bara varför alla de andra ledamöterna inte skrivit under. Fick de frågan och valde att inte vara med? En sammanfattning av intervjun kan läsas på dn.se.
