I går natt var det alltså dags. iPhone 3G skulle släppas. Jag var inte så taggad på att köa alltför länge, så jag tog mig till Telia-butiken vid Kungsportsplatsen vid halv tolv, en halvtimme innan försäljningen skulle starta. Då stod det ungefär 200 personer i kön och personalen delade ut korv, juice och frukt. Vid tolvslaget hoppade kön framåt en bit, men sen gick det olidligt långsamt. Uppdenbarligen tog det väldigt lång tid för personalen att fixa med abonnemangen, och inte många personer i timmen kom ut med en telefon. Egentligen borde jag ha fattat varåt det barkade och gått därifrån. Jag skulle väl kunna gå till nån av de andra butikerna morgonen därpå. Men jag stod kvar. Jag stod kvar även när de svarta telefonerna med 16 GB minne var slut, för jag hade ju bestämt mig för en vit. Så jag stod kvar. Till halv tre, då jag ännu stod en bra bit från entrén. Då kom en anställd ut och sa att de bara skulle hinna med ungefär 40 personer till innan stängningen klockan tre. Då tog jag en varmkorv och gick hem. Klockan tio morgonen därpå stod jag utanför Teliabutiken på Backaplan. Kön såg inte alltför lång ut, så det skulle nog gå vägen. Efter ett tag händer samma sak, en anställd kommer ut och säger att den svarta 16 GB-modellen är slut. Inget problem för mig, men då kommer alla som vill ha mycket minne att köpa den vita som jag vill ha. När det snart är min tur meddelas att det nästan är slut på den vita också, och precis när det är min tur så köper kunden före mig det sista exemplaret. Jag vet inte riktigt varför, men jag vill väl inte bli utan helt, så jag köper en 8 GB iPhone. På vägen hem börjar jag ångra mig. Var det så bra? Men gjort är gjort. När jag kommer hem ser jag på kvittot att det är öppet köp om förpackningen inte är bruten. Så jag motstår frestelsen att packa upp den, käkar lunch och tvättar lite tvätt, och sen beger jag mig ner till Nordstan för att se om de har några 16 GB som jag kan byta till. Och det har de faktiskt. Och just när jag står där och genomför bytet så tar även deras 16 GB-modeller slut. Så nu sitter jag här på tåget mot Stockholm och är nöjd till slut. Hoppas bara att porteringen av mitt nummer går igenom snart. Och dessutom: Nu dröjer det ett tag tills jag tänker köpa en ny telefon igen.