I går var det dags för Göteborgsvarvet, och vilken folkfest det var! När jag anmälde mig förra året så satsade jag på en tid under 1 timme och 45 minuter. Sen, nån vecka innan loppet, ändrade jag målet till under 2 timmar, eftersom jag kände att jag inte hade tränat tillräckligt. Jag måste säga att det var inte alls så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Loppet flöt på bra, och det kändes som att kilometrarna bara flög förbi. Dessutom var det så mycket folk att man kunde springa om massor av andra löpare, och det är ju alltid kul. Men när jag kom upp på Avenyen med 16 kilometer avklarade och mindre än 5 kilometer kvar, då började problemen. Vid Kungsportsplatsen skulle man få lite extra energi i form av fruktsockertabletter, men de var slut. Och jag började bli riktigt hungrig. Sen började jag få ont i knät. Inte alls bra. Jag tvingades att gå en bit, men kunde sen springa i mål på tiden 1.59.53. På det hela taget är jag nöjd med min insats, men nästa år ska jag vara bättre förberedd och klara en tid under 1.45. Arrangemanget i sig är verkligen en stor folkfest. 45.000 anmälda löpare och publik längs nästan hela banan. Här och var står det orkestrar och spelar (med en övervikt på dragspel) som bidrar till en härlig stämning. När jag kommit i mål fick jag en rejäl medalj det är säkert ett kilo guld i den. Nu återstår bara att göra rent skorna från allt pappersmuggskladd. När tiotusentals människor dricker vatten och kastar ifrån sig halvfulla pappersmuggar längs banan blir det bara en enda sörja som skvätter omkring.
