Trots att jag numera pendlar och är på jobbet kvart i nio på morgnarna har jag ändå varit först på plats varje dag hittills den här veckan. Det känns skönt. Däremot tar det ibland längre tid att åka hem än jag räknat med. Som häromdagen när spårvagnen fick stanna på Göta älv-bron för broöppning. Framför oss stod en buss som inte kom iväg eftersom bromsarna fastnat. Så där stod vi mitt i vägen och kom ingenstans. Vi fick inte gå av spårvagnen på grund av säkerhetsskäl spåren går i mitten av vägen och utanför rusade bilarna förbi. Först väntade vi ett bra tag på trafikledare från Göteborgs spårvägar, som dirigerade övrig kollektivtrafik förbi oss. Först efter en timme kom en bärgare som skulle flytta på bussen. Det tog honom två minuter så hade han löst problemet och bussen kunde köra vidare för egen maskin. Där försvann en timme på en varm spårvagn. Men har man bara sin iPod så går det mesta bra. Den stackars föraren fick utstå mycket kritik från några passagerare för att hon inte släppte av dem. Några nödöppnade till och med dörrarna för att ta sig ut, över körbanan och över till gångbanan. Det roliga var att flera av dem sedan stod och väntade på nästa hållplats. Trodde de att det skulle komma en annan spårvagn före den de just suttit på?