I går skulle jag hem till Anton och spela TP med honom, Kamilla, Per och Helene. Att ta sig dit tog lite längre tid än jag hade räknat med. När jag kom till blå linjen på Fridhemsplan stod det ”Akalla 2 min” på skylten. Schysst timing, tänkte jag, och klev på tåget. Bredvid mig på tåget sitter en invandrarkille och lyssnar på freestyle med gamla hederliga kassettband. Det visar sig att det är en svenskkurs som han lyssnar på, för efter ett tag ber han mig lyssna på ett avsnitt och förklara hur det är man ska säga. Det börjar med att en röst säger att man nu ska få höra tre telefonsamtal, och så börjar det första. En tjej frågar en annan om hon har lust att komma och hälsa på, men den andra tjejen förklarar att hon ska på bio med nån kille. Killen som lyssnar på bandet frågar om det heter ”Har du lust att komma och hälsa på?” eller ”Har du lust till att komma och hälsa på?”. Jag förklarar hur det ligger till, och medan vi har rett ut det har tåget börjat köra på väg mot Hjulsta. Dit ska ju inte jag! När jag hoppar av är vi i Duvbo, fyra stationer in på fel linje. Jag får vänta på tåget tillbaka till Västra skogen, och där byta till tåget mot Akalla. Och när jag har gått på tåget ropar föraren i högtalarna: ”Vi får gå med reducerad hastighet på grund av ett vagnfel.” En halvtimme försenad kommer jag till Anton. TP-omgången slutade med att Anton och Per vann, jag och Kamilla kom tvåa och Helene kom sist. (Hon fick spela ensam.) Vi avbröt spelet ett par gånger för att kolla på luftballongerna som flög in lågt över området. 
