Det är alltid nåt speciellt med att komma till Dalarna. Där finns mormor och morfars sommarstuga som min bror nu har köpt. Det är en liten röd stuga som ligger nära älven. Och där finns också den gamla fäbodstugan, byggd på 1700-talet, som mormor och morfar hade innan de renoverade den andra stugan. Den ligger ensam uppe i skogen, och som liten tillbringade jag en del av somrarna där uppe i fäbodstugan, innan de sålde den. Men nu är den till salu igen. 150.000 kronor kostar den. Kanske lite väl mycket, eftersom den nuvarande ägaren inte tagit hand om den särskilt bra. Men hade jag bara haft körkort hade jag övervägt att köpa tillbaka den. Det finns varken vatten eller el, men ett svårslaget lugn. Och massor av skog. Fäbodstuga är förresten en tautologi, men det är så vi säger. 
I Gagnefs kommun finns också Tulavippan. Ett konstigt namn, men en bra idé. Tulavippan är nämligen en stor loppmarknad, men inte på traditionellt vis. Här hyr man hyllor, men står inte själv och säljer sina grejer. Personalen tar hand om försäljningen i kassan, och man kan lugnt gå omkring och kolla på grejerna utan ettriga försäljare. Jag hittade ett par manschettknappar i silver för 30 kronor, och en SGU-tavla som jag slog till på. Både SGU och dalamotiv med kurbits i samma tavla är inte illa. SGU är UNF:s föregångare, och står för Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund. Organisationen slogs ihop med Heimdal 1970 då UNF bildades. 
