I helgen var jag hemma i Köping. På fredagen såg jag Sprängaren tillsammans med några vänner. Det var en ganska långtråkig och förutsägbar film, speciellt om man jämför med boken. På lördagen såg jag Munktorpsteaterns uppsättning av ”Oskar”. Som vanligt en stark insats av samtliga inblandade, men tyvärr inte lika många skratt som tidigare år. Och programmet var kul, med fejkade filmstjärnekort på skådesplarna. Det trista var dock bildbehandlingen, som lämnade en del att önska – hudtonerna skiljde sig en del mellan personer på samma kort och en del så ut att må illa! Men det var kul att träffa alla igen, och efter föreställningen gick vi till Gillet. En av oss ville ha en light-cola.Tyvärr hade de ingen, men restaurangägaren visste råd! Han tog helt sonika en cola och en vichy-vatten och föreslog att man skulle blanda lika delar av båda, så skulle man ju få hälften så mycket socker. Men eftersom det var diabetes som var orsaken till att han ville ha en light-läsk funkade det inte. Ägaren återvände bakom baren och blandade ihop något annat. Han återkom med ett glas källvatten som han hade tillsatt sötningmedel i. Och vad var poängen med det? Det hade ju varit godare att bara dricka rent vatten! När jag skulle hem på söndagen hade jag bokat en biljett till 15.00. Jag bokade om den till 13.00, och tyckte att det skulle vara skönt att komma hem lite tidigare. Men tåget från Köping var försenat med en timme och tio minuter! Och det fick man ju inte veta från början. Först syntes ingenting på skylten, så jag var tvungen att ringa SJ. Då fick jag veta att tåget var försenat 40 minuter, som sedan flyttades fram till en timme, och slutligen en timme och tio minuter. Så när jag väl kom till Västerås blev det en stunds väntan innan jag kunde ta det tåg som jag ursprungligen hade biljetter till. Så jag kom till Borlänge halv sex i alla fall – efter fyra och en halv timme!