Idag blir det McDonald´s. Först nåt som hände idag när jag stod i kön. Nån högstadietjej skulle beställa, och visste inte vilka dipsåser det fanns att välja på. Tjejen bakom disken, som redan innan såg redigt uttråkad ut, rabblade på så att man inte hade nån koll på vad hon sa. Jag log brett för mig själv. Min bror har för länge sen fått för sig att alltid köpa dipsås på McDonalds. Bearnaise, ska det vara. Riktigt äckligt, är det! Nu när de har ett erbjudande där dipsåsen ingår i plusmenyn, har jag prövat konceptet själv. Big Mac, blev det. Den enda som inte verkade äcklig. Och vad sanslöst god den var. Det är så att man kan gå till McDonald´s och äta bara för att få en dipsås. Nu kan jag inte tänka mig att äta där utan den – usch så torrt och trist! Okej, lite annat än hamburgare får det bli. Svenska kyrkan. Fick häromdagen en tidning från svenska kyrkan, ”Magasin höst”. På ett uppslag möter mig rubriken ”Mina grejor och jag – Heminredning som folkrörelse”. Ju mer jag läser, destom mer förfärad blir jag. På ena sidan finns en bild på ett tidningsomslag. Tidningens namn är ”Sköna hemlöshet” med underrubriken ”Idéer och inspiration för det mobila boendet”. På sidan finns rubriker som ”Bo ute – nya trenden”, ”Vi testar parkbänkar” och ”Så fixar du din egen wellpappsäng”. Så smaklöst att man inte finner ord! På andra sidan finns fyra korta artiklar på samma tema, som verkar vara utdrag ur tidningen. Nu börjar man fundera på om det verkligen är sant. Hur kan de trycka nåt sånt? När jag hämtat mej en aning upptäcker jag den grå texten som ligger högst upp på sidan. ”Ironi”, står det. Det är ju bara så fel som det kan bli. Okej, visst kan kyrkan också få ha humor. De behöver inte vara gravallvarliga hela tiden. Men det här blir ju helt fel. Det klankar ner på de som har det bra, och det bidrar ju aldrig till att engagera och få folk att förstå. Ett ärligt och kärleksfullt reportage om hemlösas situation hade väckt mer sympati och medkänsla hos läsarna. Nu tar jag verkligen inte till mig budskapet. Suck.