Jag hade en plan
För någon månad sedan hade jag en plan. I vår skulle jag köpa en lägenhet inne i stan. En tvåa med centralt läge kostar 1,5 till 2 miljoner, och hos SBAB kunde man låna upp till 95 procent av priset. Alltså behövde jag 100.000 kronor i kontantinsats, och det skulle jag kunna klara av.
Sen kom Finansinspektionen med nya direktiv. På uppdrag av finansmarknadsminister Mats Odell (KD) har FI kommit med rekommendationen att man högst får låna 85 procent av bostadens värde. Så helt plötsligt måste jag alltså ha en kontantinsats på 300.000 kronor. Reglerna ska träda i kraft 1 oktober, men de flesta bolåneinstitut har redan infört dem.
De nya reglerna har fått mycket kritik, främst för att de hindrar unga från att kunna ta sig in på bostadsmarknaden. En annan lösning som många förespråkar är att införa amorteringskrav på bolån, i stället för att som i dag ha amorteringsfria bolån.
”Amorteringskrav kommer […] snabbare leda till sänkt generell skuldsättningsgrad och är därför mer effektivt jämfört med bolånetak, förklarar Charles Puskaric, chefsjurist på Sparbankernas Riksförbund. Och vilken fin byråkratsvenska han förklarar på.
Trä- och möbelindustriförbundet anser dock att taket leder till högre vinster för bankerna på bekostnad av bankkunderna. Många kommer att behöva låna till handpenningen, och får då ta blancolån som är dyrare än bolån.
Mats Odell själv säger att ”det handlar om att skydda hushållen från överbelåning”. Att skydda folk är inte det man förväntar sig att borgarna ska prata om. Men det är klart, verklighetens folk förstår sig väl inte på det där med pengar. 2008 tyckte Mats Odell i stället att det skulle bli lättare för unga att ta sig in på bostadsmarknaden, och ställde då upp en förvärvsgaranti. Den innebär att förstagångsköpare får en statlig garanti för räntebetalningar upp till 100.000 kronor. Det blev dock ett dunderfiasko. Efter införandet 2008 har endast en person utnyttjat garantin. Det var en person som köpte loss sin hyreslägenhet vid en omvandling – efter att ha bott i lägenheten i trettio år.
Nu är det bara att vänta och se om bolånetaket kommer att få effekt på bostadspriserna framöver.
Samhällsekonomiskt sett så tycker jag beslutet om 85% är det enda rätta. För hög belåning har vi ju sett enorma konsekvenser av i den nyliga finanskrisen och det är inte ett orimligt antagande att Sverige med en skenande bostadsmarknaden kan få samma problem igen… Bubblor sprickor, liksom.
Problemet som både du och jag egentligen drabbas av är att det alltjämt byggs för få bostäder, för få hyresrätter, för få små lägenheter. Och skälet till det är ett oreglerat oligopol i byggsektorn – det saknas konkurrens och det saknas stimulering.
Så det är inte finanspolitiken som ska klandras i första hand, utan bostadspolitiken.
Om man vill få ner belåningsgraden borde man se till att folk betalar av sina lån i stället. Och problemet med nybyggnation är att det blir dyrare att bo i nya lägenheter än att köpa sig en bostadsrätt.
Nybyggnation utifrån billiga premisser – branschen bygger onödigt dyrt idag – behöver inte göra nya lägenheter så mycket dyrare att bo i än en bostadsrätt. Och framförallt leder bred och bra nybyggnation till att folk kan göra bostadskarriär och slipper köpa bostadsrätt om de inte vill.
Gällande bolånetak och amorteringskrav så har jag för lite på fötterna för att kunna göra en faktamässig jämförelse. Tycker dock inte att en representant från Sparbankerna är en särskilt förtroendeingivande med tanke på vilka intressen han företräder.
En rimlig tanke är väl dock att de två verktygen har olika verkningsgrad över tid. Eller?
Det spelar ingen roll vilka möjligheter det finns med hyresrätter – regeringen har ju propsat på den här nya lånegränsen utan att göra någonting åt hyresmarknaden. Jag har självklart ingen principiellt emot hyresrätter – men dagens bostadsmarknad är ju so
Men om vi är överens om att problemet är att unga inte får tag i bostad i storstadsområden, så är det rimligt att se till vad som skulle vara bäst för att komma till rätta med det.
Med rätt vilja och beslut så skulle makthavare, både i riksdag och kommuner, snabbt kunna börja stimulera och omreglera byggsektorn och se till att det börjar byggas i mycket snabbare grad. För grundproblemet är ju att det finns för få bostäder – inte att det är svårt att få tag i de få som finns…
Bostadsrätter kommer aldrig, även utan bolånetak, vara så lämpligt för unga – t ex beroende på avsaknad av stabil ekonomi och studier.
Bostad bör vara en rättighet för alla – men inte att kunna köpa en bostadsrätt.
(Gällande amorteringskrav så är jag nyfiken på vilka argument det finns emot – överväganden lär ha gjorts på området.)
Självklart behövs det fler lägenheter, men mitt inlägg handlade om min egen situation och hur min plan inte längre går att genomföra. Jag inser att bostadsrätt ofta blir enda vägen för unga att få tag i en lägenhet.
Anledningen till lånetaket är ju att