Sri Lanka del 3

Första veckan
Jag sover länge, och Simon, som hjälper Kenneth med städning och tvätt och sånt, har redan gått när jag kliver upp. Jag tar en tuk-tuk till köpcentret Majestic City för att käka lunch. Där har de en food-court, så man kan välja på många slags mat. Jag tar nån typ av nudlar och lyckas hitta ett bord. Jag träffar en annan västerländsk kille, och eftersom vi till synes är de som har mest gemensamt så börjar vi prata. Det visar sig att han kommer från Seattle och är i Indien och jobbar för en restaurangkedja, men att han är på semester på Sri Lanka. Han säger att Sri Lanka är bättre än Indien. Skönt att höra.

Den första veckan när jag går på stan försöker jag mest få koll på läget. Det tar ett tag innan jag förstår hur stan hänger ihop. Jag kollar lite vilket utbud som finns men shoppar inte så mycket. På kvällarna visar Kenneth restaurangutbudet i stan. Vi äter på de mest kända ställena och fikar i lobbyn på Hilton.

Innan vi kommer till Hilton har vi varit ute på en marknadsrunda och försökt komma in i hamnen. Det började med att vi tog en tuk-tuk till marknaden vid järnvägsstationen. Det var tydligen inget bra val, för föraren varnar oss för just den här marknaden. Han menar att det är en turistfälla och vill gärna köra oss nån annanstans. Men vi går in på marknaden för att göra några fynd.

Det visar sig att försäljarna är efter oss som plåster. Och de ger sig inte. Kenneth är på jakt efter en jacka till sin överraskningsvisit i Sverige. Han kollar på en jacka, men säger att han ska fundera på saken. När försäljaren förstår att vi tänker lämna marknaden utan att handla, kommer han fram igen.

Vi följer med tillbaka till ståndet för att välja ut en ny jacka, och Kenneth lyckas pruta priset från 4.800 rupies till 1.600. Inte illa.

Efter avslutad affär tar vi en tuk-tuk en kort bit till nästa handelsområdet. Resan borde kosta 50–100 rupies, men föraren vill ha 500 rupies. Vi vägrar men betalar ändå överpriset 200 rupies. Efteråt lär vi oss att om det händer ska man ta registreringsnumret och säga att man kommer att leta reda på en polis. Det får dem tydligen att bli lite mer förhandlingsvilliga. Men vi blev aldrig lurade efter det. Troligen stod mindre nogräknade chaufförer vid tågstationen i hopp om att kunna lura till sig extra pengar av nyanlända turister.

Många tuk-tuk-förare brukar dock fråga vad man är villig att betala för sin resa, och har man då inte koll på vad som är rimlig kan det nog hända att man blir lurad.

Du gillar kanske också...

Kommentera